När jag var yngre försökte jag under många år återskapa balansen utan att gå till kärnan, genom en form av matmissbruk.

Med tiden märkte jag att ungefär varannan kvinna jag mötte verkade göra detsamma. Hur få var inte de som inte hade en störd relation till mat och ätande? Det kändes som om hela samhället blundade, som en stor bluff. Samtidigt såg jag inte hur jag skulle komma loss.

När jag "kom på knepet", och blev fri, så fri som jag aldrig vågat hoppas på när jag var ofri, fick jag lust att bidra till andra. Förstås.

Välkommen om du känner igen dig.